Allt fler heterosexuella kvinnor väljer att förbli singlar, trötta på de svårigheter och obalanser de möter i relationer med män. Detta val är en del av en bredare trend, kallad "heteropessimism", som växer i flera länder.
En våg av globalt celibat
Sedan 2010 har andelen ensamma människor ökat i 26 av 30 rika länder, med 100 miljoner fler ensamstående än 2017. The Economist (2025) och vittnesmål från kvinnor i Italien belyser detta val bland unga kvinnor, som beskriver sig själva som "singel, fria och lyckliga". Denna förändring förklaras delvis av samhällsutvecklingen. I många västländer är kvinnor nu bättre utbildade, mer ekonomiskt oberoende och behöver inte längre en partner för att försörja sig. Förr i tiden stannade vissa kvar i förhållanden av ekonomisk nödvändighet. Idag kan de välja: att förbli ensamstående snarare än att utstå en otillfredsställande eller obalanserad relation.
Heteropessimism och dess rötter
Begreppet "heteropessimism", myntat 2019 av Asa Seresin, beskriver heterosexuell diskurs kring dysfunktionella relationer. La Stampa, en av Italiens mest spridda tidningar, beklagar ett "hus i lågor" på grund av manligt beteende, medan The Washington Post noterar att heterosexuella män kämpar med utbildning, anställning och emotionell mognad. Inför detta börjar vissa kvinnor ifrågasätta själva idén att det är ett självändamål att vara i en relation med en man. I en värld där traditionella roller – familjeförsörjaren, den beroende kvinnan – kollapsar, förlorar den traditionella heterosexuella modellen sin attraktionskraft.
4B-rörelsen i Sydkorea
I Sydkorea förkroppsligar den feministiska rörelsen 4B denna revolt ännu starkare: kvinnor avvisar äktenskap (biyeonhal), moderskap (chaesaeng), heterosexuell intimitet (seksa) och romantiska relationer (yeonae). Inför en extrem patriarkal kultur, en rekordlåg födelsetal och ihållande sexism väljer tusentals sydkoreanska kvinnor radikal autonomi, vilket inspirerar till en global debatt om frigörelse.
Mot nya modeller?
Vissa sociologer föreslår ett fullständigt nytänkande kring hur vi ser på romantiska relationer, och föreslår till exempel mer flexibla former som tillfälliga äktenskap eller polyamori. Andra analyser belyser en ny generation kvinnor som väljer att leva sina önskningar med tydlighet, utan att bli fångade av romantiska ideal som har blivit förtryckande. Denna växande olust inför traditionella modeller leder således till utvecklingen av friare, mer rättvisa relationsmodeller som är bättre lämpade för nuvarande ambitioner.
I slutändan, långt ifrån att förkasta kärlek, återspeglar denna våg av kvinnligt celibat en önskan att omdefiniera termerna för intimitet på hälsosammare och mer jämlika grunder. Det som vissa kallar "heteropessimism" är också, för många, en nyfunnen klarhet inför föråldrade relationsmönster. Över hela världen väljer kvinnor att fokusera på sig själva, att vägra smärtsamma kompromisser och att göra anspråk på ett utrymme för emotionell frihet. Denna rörelse signalerar inte slutet på kärleken, utan kanske slutet på en viss typ av påtvingad kärlek – och början på en förbindelse där respekt, samtycke och ömsesidighet inte längre är undantag, utan grundläggande principer.
