Inom sportvärlden kvarstår misogyni, särskilt på sociala medier där många kvinnor fördömer de sexistiska kommentarer de utsätts för dagligen. Dessa attacker riktar sig främst mot deras utseende, deras klädsel och legitimiteten hos kvinnors idrott, vilket skapar en svår miljö för kvinnliga idrottare. En rörelse av solidaritet och respons håller på att växa fram, där idrottare äntligen vågar säga ifrån.
Återkommande sexistisk kritik
Kvinnliga idrottare kritiseras ofta för att deras kroppar anses vara "för maskulina" eller "för muskulösa". Deras klädval är också föremål för hårda bedömningar, liksom uppfattningen att damidrott är "tråkigare" att titta på än herridrott. Denna vardagliga sexism återspeglar ihållande könsstereotyper i samhället.
Se det här inlägget på Instagram
Ett kollektivt svar och stöd bland idrottare
Inför dessa krav är kvinnliga idrottare inte längre tysta. De använder sociala medier för att uttrycka sig, dela sina erfarenheter och bekräfta sin stolthet över sina kroppar och sin sport. Denna utströmning av röster får ett positivt gensvar från andra idrottare, som mobiliserar sig för att försvara synligheten och värdigheten av kvinnlig idrott. Denna rörelse bidrar till att avveckla fördomar och stärka åtgärder mot sexism.
@muaythaimusings #kampsporter #misogyni #muaythai ♬ originalljud - muaythaimusings
Våld utöver bara kommentarer
Sexism inom sport är tyvärr inte begränsat till kritik av fysiskt utseende. Många kvinnor utsätts också för psykiskt våld, till och med fysiska övergrepp, vilket ofta mörkläggs eller ignoreras. Ikoniska figurer, som den franska konståkaren Sarah Abitbol, den algeriska boxaren Imane Khelif och den amerikanska artistiska gymnasten Simone Biles, har bidragit till att bryta tystnaden, avslöjat problemets omfattning och drivit institutioner att vidta åtgärder.
I slutändan bryter kvinnliga idrottare som trakasseras för sina kroppar och klädval nu deras tystnad och skapar en enad front mot misogyni. Kvinnosport, bortom stereotyper och våld, vinner erkännande och respekt tack vare denna viktiga mobilisering. Kampen för jämlikhet och värdighet inom idrotten är dock fortfarande en daglig kamp som måste fortsätta.
