Gosedjur, Lego, tecknade serier och tv-spel är inte längre bara för barn. Ett växande antal vuxna, så kallade "kidults", erkänner öppet sin koppling till dessa regressiva föremål. Är detta en övergående trend eller ett symptom på en djupare generationsoro?
En snabbt växande kulturell trend
Termen "kidulte", en portmante av "kid" (barn) och "vuxen", syftar på vuxna som fortsätter att konsumera produkter som traditionellt förknippas med barndomen. Detta inkluderar samlarfigurer, retro-videospel, målarböcker, kläder med seriefigurer och popkulturkonventioner (som Comic Con eller Japan Expo).
Fenomenet är långt ifrån marginellt utan har ökat avsevärt. Enligt en studie av det brittiska företaget Mintel uppgav 27 % av vuxna i åldrarna 25 till 44 år att de köpte leksaker till sig själva år 2023. Denna siffra har stadigt ökat sedan 2019. Varumärken har tydligt förstått detta: Lego har till exempel lanserat premiumserier specifikt utformade för vuxna, som blandar nostalgi och sofistikering.
Ett svar på vuxenlivets osäkerhet?
Bakom denna trend ligger en djupare dynamik. "Kidult"-fenomenet är främst en hanteringsstrategi inför ett samhälle som uppfattas som ångestframkallande. Ekonomiska, miljömässiga och politiska kriser... för många i trettio- och fyrtioårsåldern rimmar vuxenvärlden med osäkerhet och instabilitet. Att återvända till barndomens värld erbjuder då en tillflyktsort.
Detta gör att man kan återknyta kontakten med tröstefulla minnen, att återfå en känsla av kontroll och lätthet i en vardag som ibland kan kännas tung. Som den franska sociologen Cécile Van de Velde, specialist på europeisk ungdom, förklarar: "Övergången till vuxenlivet har blivit en lång, osäker och ofta fragmenterad process. I detta sammanhang fungerar vissa barndomsmarkörer som ankare."
Mellan konsumism och identitetskonstruktion
Vissa kritiker ser det som en förlängning av konsumtionssamhället, där allt är kommodifierat, till och med nostalgi. För dem utnyttjas kidult-fenomenet av varumärken som ett marknadsföringsverktyg. Faktum är att de riktade produkterna – ofta dyra – handlar mer om samlande än vardagsbruk, och ibland bidrar de till en självfrämjande bild på sociala medier.
Denna tolkning förbiser dock en viktig aspekt: för många kidulter är dessa föremål inte bara ett infall eller en Instagrambar trend. De förkroppsligar en del av deras identitet. De blir verktyg för personligt uttryck, social kontakt och ibland till och med psykologisk motståndskraft. I den meningen kan det att vara en kidult också vara en handling av kulturell återanvändning.
En förnyad vision av mognad
Fenomenet "kidult" väcker också frågor om vår relation till mognad. Länge innebar det att bli vuxen att överge "barnsliga" tidsfördriv. Denna gräns håller dock på att suddas ut. Att vara vuxen år 2025 innebär inte längre nödvändigtvis att ha en standardiserad livsstil baserad på äktenskap, barn och anställningstrygghet. Dessa nya vuxna gör anspråk på rätten att välja sin egen väg och att uppfinna andra former av balans.
I detta sammanhang skulle det att gilla Pokémon eller bygga en Star Wars-modell inte längre ses som en regression, utan snarare som ett uttryck för yttrandefrihet och smak. Denna förändring förstärks ytterligare av offentliga personer som fullt ut omfamnar sin "barndom". Konstnärer, idrottare och innehållsskapare tvekar inte längre att visa upp sina nördiga eller barnsliga passioner, vilket bidrar till legitimeringen av denna kultur i den offentliga sfären.
Ett generationsfenomen som sannolikt kommer att bestå?
Även om det är svårt att förutsäga framtiden för detta fenomen, tyder vissa tecken på att det är mer strukturellt än cykliskt. Å ena sidan växer nya generationer upp med en genomgripande och ohämmad popkultur. Å andra sidan gör successiva kriser behovet av komfort och lättsamhet mer bestående.
Kidults är därför inte bara vuxna som vägrar att växa upp. Tvärtom kan de vara vuxna som försöker omdefiniera vad "att växa upp" innebär i en föränderlig värld. En värld där egenvård också innebär rätten till lätthet, lek och fantasi.
Kort sagt, kidult-fenomenet går långt bortom en övergående modefluga. Det avslöjar en strävan efter mening, tillhörighet och individuellt uttryck i en ofta osäker värld. Långt ifrån att representera en flykt från verkligheten kan det också ses som ett nytt sätt att leva vuxenlivet, med sina egna koder och känsligheter.
