Lisa Oxenham, en 50-årig mamma, valde att amma sitt nyfödda barn i flera år, ett beslut som har väckt stark debatt online. Hennes uppriktiga berättelse visar ett djupt engagemang för förlängd amning, trots de fördömanden och tabun som omger detta.
Ett helt bekräftat moderligt val
Lisa Oxenham förklarar att hon ammade sin dotter tills hon var tre år gammal och bekräftar sin avsikt att göra detsamma med sin son. Hon säger att denna utökade amning ger henne daglig frihet, att undvika begränsningarna av flaskmatning, samtidigt som den ger henne ett starkt och tryggt band med sitt barn. Denna naturliga och instinktiva handling ger henne stor personlig tillfredsställelse, trots svårigheten att förena den med sitt yrkes- och sociala liv.
Se det här inlägget på Instagram
Kontrasterande reaktioner och ihållande tabun
På sociala medier har hennes tillvägagångssätt väckt hård kritik, allt från oförståelse till illvilligt hån, ibland förstärkt av att både män och kvinnor följer strikta sociala normer. Detta avvisande verkar vara djupt rotat i ett kulturellt perspektiv där bröst sexualiseras och avvänjning förväntas vid en mycket ung ålder. Ändå försvarar denna mamma sitt val och betonar den skyddande rollen av förlängd amning för barnets hälsa och moderns välbefinnande.
En debatt som i bredare utsträckning ifrågasätter vår relation till moderskapet
Utöver ett enkelt personligt val väcker denna debatt viktiga frågor om mödrars frihet att mata sina barn som de tycker passar och om att ifrågasätta bedömningar som görs om deras kroppar och seder. Den belyser också svårigheten som många kvinnor möter när det gäller att förena moderskap, karriär och sociala påtryckningar. Detta vittnesmål öppnar upp för en nödvändig reflektion över mångfalden av former av moderlig kärlek och ifrågasättandet av stela normer.
Berättelsen om Lisa Oxenham, en 50-årig mamma, påminner oss om att föräldraval är djupt personliga och varken bör dikteras eller fördömas av andras åsikter. Genom att dela med sig av sina erfarenheter belyser Lisa Oxenham mångfalden av föräldrapraktiker och uppmuntrar till större tolerans mot dem som avviker från traditionella modeller. Hennes vittnesmål får oss att reflektera över det utrymme vi ger föräldrar att fritt bestämma vad som är bäst för deras barn, och över vikten av att övervinna tabun för att bana väg för en mer öppen och respektfull dialog om föräldraskap.
Merci Fabienne de montrer qu’un allaitement non écourté est normal, naturel.
Quant aux personnes qui se permettent de juger du projet de maternité d’une femme, sans connaître son histoire, nous les invitons poliment à passer leur chemin ou regarder ailleurs.