I årtionden har "Bermudatriangeln" fängslat både drömmar och rädslor, drivna av berättelser om oförklarade försvinnanden och spektakulära teorier. Nu hävdar en australisk forskare att denna gåta kan vara betydligt mindre mystisk än man tidigare trott.
Ett område som blivit legendariskt
Bermudatriangeln ligger i Atlanten, mellan Florida, Puerto Rico och Bermudas skärgård, och täcker en yta på cirka 500 000 kvadratkilometer. Själva termen populariserades 1964 av journalisten Vincent Gaddis, innan författaren Charles Berlitz gjorde området till ett objekt av global fascination tio år senare.
Under årens lopp har berättelser om försvunna skepp, försvunna flygplan och försvunna besättningar gett näring åt en mängd hypoteser: paranormala fenomen, sjunkna civilisationer, magnetiska avvikelser, havsdjur eller tidsförvrängningar. Den kollektiva fantasin har flödat och förvandlat denna havssträcka till en symbol för absolut mystik.
En mycket mer rationell förklaring
Karl Kruszelnicki, en välkänd australisk forskare, erbjuder ett mer pragmatiskt perspektiv. Enligt honom finns det inget verkligt exceptionellt med detta område. Anledningen är enkel: Bermudatriangeln är extremt trafikerad, med både kommersiella fartyg och flygplan. Ju tätare trafiken är, desto fler incidenter kan inträffa. I förhållande till trafikvolymen är antalet försvinnanden inte högre än i andra havsområden.
Med andra ord härrör mysteriet mindre från själva geografin än från medieberättelsen kring det. Legenden har vuxit med sensationella berättelser, medan de vetenskapliga fakta förblir ganska ordinära.
Officiella institutioner och data: inget onormalt
Officiella analyser bekräftar detta rationella tillvägagångssätt. National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) har visserligen inte registrerat någon onormal frekvens av olyckor i regionen. Väderförhållandena kan dock vara komplexa: Golfströmmen genererar snabba förändringar och oförutsägbara strömmar, medan den geografiska konfigurationen – med sina många öar och smala passager – gör navigering mer krävande. Även marinförsäkringsbolaget Lloyd's i London anser att området inte utgör en statistiskt sett större fara än andra frekventerade sjöfartsleder.
Magnetism, väder och mänskliga fel
Vissa fenomen är mycket verkliga, men perfekt dokumenterade. Små variationer i jordens magnetfält kan tillfälligt störa navigationsinstrument. Till detta kommer kända faktorer: mänskliga fel, tekniska problem och extrema väderförhållanden. Tillsammans är dessa tillräckligt för att förklara majoriteten av olyckorna. Det finns därför inga dolda hemligheter, inga mystiska virvelströmmar och inga legendariska havsdjur. Vetenskapen visar att orsakerna är klassiska, rationella och förståeliga.
När myten överträffar siffrorna
Trots dessa tydliga förklaringar fortsätter Bermudatriangeln att fascinera. Den ligger i skärningspunkten mellan vetenskap och berättande, mellan konkreta figurer och extraordinära berättelser. Tidigare försvinnanden, vare sig de är oavsiktliga eller förstärkta av legender, har lämnat ett bestående avtryck i den kollektiva fantasin.
För Karl Kruszelnicki är budskapet tydligt: inga övernaturliga fenomen har verifierats. Det vi uppfattar som ett mysterium är främst berättande, men paradoxalt nog är det just detta element av legender som gör Bermudatriangeln så fängslande.
I slutändan visar Bermudatriangeln att vetenskap och fantasi kan samexistera. Vetenskapliga data avmystifierar området, men fascinationen består. Det finns inget oförklarligt, inget magiskt ... bara en välbesökt plats, underkastad samma naturlagar som resten av havet. Och kanske är det denna subtila blandning av fakta och fiktion som fortsätter att ge näring åt berättelserna, filmerna och de passionerade diskussionerna kring detta hörn av Atlanten.
