Ibland räcker en enda mening för att belysa mycket bredare problem. Nyligen svarade sångerskan Theodora med styrka och humor på sexistiska och rasistiska kommentarer om sin kropp. Hennes reaktion belyser en ihållande verklighet för svarta kvinnor inom fransk musik.
Kommentarer om hennes kropp som var långt ifrån oskyldiga
Theodora, känd för sin hitlåt "Kongolese sous BBL", delade med sig av sina erfarenheter av kommentarerna som plågat hennes karriär: "Din rumpa är inte så stor." Bakom denna kommentar ligger mycket mer än ett enkelt omdöme: det är ett uttryck för en exotiserande och reduktiv vision, där en svart kvinnas kropp bedöms och kategoriseras innan hennes konst ens hörs. Denna typ av kommentar reducerar hennes arbete som sångerska och låtskrivare till ett objekt för fysisk kommentar, och ignorerar den kreativitet, teknik och humor som redan finns i hennes konstnärliga ledning.
Presenterade som "skämt" eller "åsikter" är dessa kommentarer aldrig oskyldiga. De bidrar till normaliseringen av vardagsvåld, där svarta kvinnor ofta uppfattas främst som kroppar att bedöma, snarare än konstnärer att beundra. Och det är just det som Theodora fördömer: behovet av att påminna människor om att hennes konst inte är begränsad till hennes utseende.
Misogyn: När sexism och rasism möts
När Theodora talar om "rasistiska killar" syftar hon på ett specifikt fenomen: misogyn. Denna term, som redan använts av konstnärer som Aya Nakamura och Yseult, beskriver en specifik form av diskriminering riktad mot svarta kvinnor, där sexism och rasism kombineras. Dessa konstnärers talanger ifrågasätts, deras framgångar minimeras och deras kroppar granskas från alla håll.
Theodora förklarar att hon måste "kämpa fem gånger hårdare" för att existera i den franska musikbranschen. Denna verklighet belyser den extra ansträngning svarta artister måste lägga ner för att få erkännande, och hur skör deras synlighet fortfarande är inför ihållande stereotyper. Hennes berättelse, långt ifrån att vara ett enkelt personligt klagomål, påminner om många kvinnors som varje dag måste hävda sin legitimitet.
Se det här inlägget på Instagram
Ett politiskt budskap, förmedlat genom musik
Det som gör Theodoras tillvägagångssätt särskilt inspirerande är hur hon förvandlar sina sociala medier och intervjuer till en plattform. Varje ord hon säger blir en form av stöd för dem som känner sig osynliga. Hon förklarar att hennes röster resonerar särskilt med "många unga svarta flickor", som kan se sig själva reflekterade i hennes bild och hennes berättelse.
Denna politiska dimension är inte ny i musikvärlden: många svarta artister använder sin berömmelse för att åstadkomma kulturell förändring. Theodora säger själv att de inom musiken nu har "mer makt än inom politiken" för att förändra tankesätt. Hennes aktivism visar att synlighet och självbekräftelse är kraftfulla verktyg för att avveckla stereotyper och främja jämlikhet.
En framgång som trotsar stereotyper
Trots kritik och olämpliga kommentarer fortsätter Theodora att vara en enorm succé. Hennes hits fortsätter att komma, hennes konserter säljer slut och hennes tillkännagivanden om spelningar på stora scener och festivaler bevisar att hennes talang är allmänt erkänd. Denna framgång motbevisar alla de reduktiva berättelser som försöker begränsa henne till sitt utseende eller reducera henne till en karikatyr. Theodora visar att en svart kvinna kan påtvinga sin egen stil, sin musik och sin image utan att be om ursäkt för att vara sig själv. Hon förvandlar kritik till styrka, och hennes konstnärliga val blir deklarationer om frihet och självbekräftelse.
I slutändan är Theodoras svar på sexistiska och rasistiska kommentarer mycket mer än en viral poäng: det är ett tydligt budskap till alla som kämpar för att bli hörda och respekterade. Hon visar att det är möjligt att lyckas i en miljö som fortfarande präglas av stereotyper, samtidigt som man förblir trogen sig själv. Hon påminner oss om att varken olämplig humor eller fördomar bör kväva kvinnors kreativitet och röster.
